Tag Archives: medialitet

Ibland behövs det semester när man arbetar som medium…

Anna här!
Hej på er alla därute. Nu är jag, Anna, tillbaks på banan igen, efter nytt jobb och familjen som kräver sitt. Ibland måste man prioritera bort lite i livet för att orka med. Jag valde att minska mitt arbete som medium för att få energi till allt annat. Trots det så har jag ändå haft jordbundna rensningar och kanaliseringar så gott som varje dag, för något som jag lärt mig under mina 38 år på jordelivet är att hur mycket jag än vill blockera min förmåga så går det inte i längden. Medialiteten tillhör min personlighet och utan den är jag inte hel.

Att leva tillsammans med mig kan nog vara väldigt jobbigt, men också ganska spännande. Det är många intressanta visioner om både världsproblematiken, personliga råd och annan information som min man får höra och minnas åt mig. För när jag förmedlar information minns jag oftast bara lite konfyst av det jag sagt, för jag är ett redskap. Det är någon annan som pratar via mig och då är det inte alltid så lätt att minnas när det inte är mina egna tankar. Men det har tagit sina år att få det självförtroendet att kunna säga en sådan sak.

Att kommunicera med andar och högt uppsatta själar kan ju låta hur flummigt som helst, men sanningen är att det har jag gjort så länge jag kan minns. Min mamma har berättat att jag alltid pratat väldigt mycket i sömnen som liten, ibland kunde det låta som att jag hade riktiga diskussioner med någon. Vilket jag säkerligen hade.
Inte bara på nätterna har jag kontakt, utan har alltid fått visioner under dagarna, när jag minst anar det, då försvinner jag bort en liten stund. När jag var liten sa mina lärare att – Nu sitter Anna och dagdrömmer igen. Mmmm.. de skulle bara veta

Jag kan få information och föraningar om framtiden och känna av vad som hänt i människors liv. Därigenom kan jag få en förståelse till varför folk agerar och reagerar som de gör. Ibland kan jag se människors tidigare liv. Förr var jag specialist på att hitta försvunna saker men nu har den förmågan försvunnit totalt, kanske för att jag inte tycker att det är så viktigt i det stora hela, med materiella ting.

När jag var liten trodde jag att alla upplevde samma sak som mig.
När telefonen ringde så kunde jag höra på signalen vem det var. Jag kunde också höra på signalen om det var något brådskande eller allvarligt samtal. Jag trodde verkligen att telefonen hade olika signaler för olika personer och att det fanns någon slags nödsignal för brådskande samtal.

Det är inte alltid lätt att leva. När livet sviker en och livsglöden falnar och det är svårt att resa sig upp när man ligger i gyttjan. Då skulle det behövts hjälp från ovan, men istället vände jag andligheten ryggen. Jag önskade innerligt att jag aldrig mer skulle se, känna eller höra något. Såsom ”normala” människor gör, jag ville vara som alla andra.

Tänk vad andligheten påverkar både kropp och själ. Rent fysiskt blev jag väldigt tung i kroppen och i huvudet, jag kände som ett tungt grytlock ligga på hjässan när jag blockerade min medialitet.
Jag kände mindre empati och förståelse. Jag kände mig bitter på livet och när jag frågade om framtiden och vilka beslut jag skulle ta fick jag inga svar därför kände jag mig sårbar, förvirrad och vilsen. Hur skulle jag kunna göra olika val när jag inte kunde se hur situationen skulle påverka mig? När jag pratade med personer jag inte kände såg jag bara ett skal, jag kunde inte se annat än ytan på hen. Allt kändes så ytligt!
Detta var ju inte jag! Jag började få en slags personlighetsklyvning, det var ju inte alls givande att ha det såhär!

Summan av kardemumman var att jag fick en oerhörd ödmjukhet och tacksamhet och såg förmågan som en riktig gåva. Jag hade tagit den för givet och nu fick jag veta hur andra människor känner som inte har utvecklat sin medialitet och andlighet. Nu är jag mer tacksam för min gåva, trots alla sömnlösa nätter på grund av besök av andar och högt uppsatta själar.

Nu skickar jag en jättestor boll av positiv energi till er därute och tackar ödmjukast för att ni orkat läsa min lilla story om lilla mig och mitt liv. Kram / Anna.

Änglar, uppstigna mästare, nära och kära finns alldeles bredvid oss!

ngel

God kväll! Det är som om det jag säger tvärsäkert kommer tillbaka till mig som en bumerang. Igår gjorde jag reklam i radion för vår kurs i Solviken. Jag sa tvärsäkert att medialitet ser olika ut för alla och att jag främst får budskap genom starka tankar och att det är så det ser ut för mig. That’s it liksom…

Så i natt vaknade jag av två kvinnoröster som samtalade i ett annat rum i Djurstugan. Först tänkte jag att det var tv:n eller datorn. Men verkligen inget var igång och bara jag var hemma. Barnen var hos sin pappa. Denna gång handlade det inte “bara”om starka tankar. Det lät verkligen som om en radio stod på… Och jag blev inte det minsta rädd. Vad de pratade om hörde jag inte men stämningen var god med flera skratt.

Jag resonerade med mig själv och tänkte att “de tystnar väl snart de också.” Jag låg nog ett par minuter innan sorlet och skratten från dem var borta och jag kunde sova vidare. På morgonen ringde jag Anna och berättade vad som hänt. “Säg inte så där mer att det är på ett visst sätt med medialitet för olika personer. Alla våra förmågor utvecklas nu” kom svaret från änglarna…

Så okej… Vad som helst kan hända. Änglar och älvor har jag ju sett om nätterna med mina fysiska ögon. Nu fick jag höra andevärlden också rent “fysiskt”… Och oj så glada de lät på andra sidan!:) Sov så gott ni fina därute! Och jag lovar! Det finns änglar, älvor, uppstigna mästare och nära och kära i dimensioner alldeles i hop med vår! Kramar från Cecilia <3

Svaren finns inom oss

Lyssna inåt

Man möter dem då och då. Människorna som försöker bevisa eller motbevisa Guds existens och som så gärna vill hitta en egen andlighet. Jag har själv varit där. Gått till kyrkan och hackat sönder predikningar i mitt huvud och suttit med i meditationsgrupper och lyssnat på alla andra som har sett bilder och fått upp känslor av olika slag, medan jag kritiskt granskat och intalat mig att alla upplevelser bara är eget påhitt.

Man kan gå till kyrkan för att lyssna på någon präst eller inspireras av en munk eller föreläsare för att få förklaringar och hjälp till att hitta en andlighet. Självklart ska man gå till kyrkan om man känner att man kommer till ro där och visst finns det präster och pastorer som säger ord som går rakt in i hjärtat! Kyrkorummet är fantastiskt och jag går gärna in och tänder ett ljus eller njuter av musik under en Gudstjänst. Men svaren… De har du bara själv! Ibland känns det som om människan går över ån efter vatten…

När vi mediterar lyssnar vi inåt och tar emot vibrationer från olika håll och vår hjärna omvandlar dessa till bilder, ord, känslor och tankar. Första gången jag satt med i en meditationsgrupp kändes det ganska obekvämt om jag ska vara ärlig. Hur kan man veta att man inte skapar bilderna själv? Hur vet man om en bild kommer utifrån?Det var tankarna efteråt.

Faktiskt är det så att bilderna kommer inifrån. Man skapar dem själv med lite “hjälp”… Min uppfattning är att vi alla är ett och samma, samtidigt som vi är egna självständiga själar. Kanske är en tårta en bra illustration för att förklara vad jag menar? Vi är bitar ur en och samma tårta. Vår själ blandas med allt och alla när vi “öppnar upp” vår medialitet och tar emot ljus från universum eller Gud eller vad man nu är bekväm med att kalla det.

Jag gillar inte att ge råd till andra. Det som är sant och riktigt för mig behöver nödvändigtvis inte vara det för andra, men nu ger jag ett råd i alla fall och du kan göra som du vill med det: Lyssna inåt! Vilka känslor får du när du tittar in i ditt barns ögon? Vilka känslor får du när du tittar upp mot stjärnhimlen och andas in den klara, kalla oktobernatten? Eller vad händer i kroppen när du hör din favoritmusik på radion? Där har du din andlighet. Där är du nära Gud eller universums skapare eller källan…

 

 

Orden kan inte beskriva sanningen exakt

När jag kom på hur enkelt det faktiskt är att få svar från andevärlden, eller Gud om du så vill, lärde jag mig att kanalisera och göra mediala vägledningar. Det känns inte som om det är så längesedan. Första gången jag faktiskt gjorde en kanalisering, kändes det verkligen som om jag hittade på. Vi sa också, den tjejen som jag satt med i Vadstena på min mediumutbildning, att nu hittar vi bara på lite. Vi var ju helt hopplösa ändå. Vi fick ju inga budskap. Det kom inte in några fantastiska uppenbarelser i rummet och vi hörde inga röster som uttalade ord i våra öron.

Så vi lyssnade inåt, trodde att vi skapade allt själva och lät orden flöda. Vi antecknade de ord som den andra sa och när vi var klara var vi lite smått chockade över att det var så klockrent. Dessutom hade vi fått samma budskap från de andra på kursen som satt på andra ställen i huset den där eftermiddagen.

Många människor har hjälpts åt att skriva våra religiösa skrifter. Bibeln är skriven av många händer, men sägs vara inspirerad av Gud. Muslimerna hävdar att Koranen är Guds ord rakt av. I hinduismen finns Vedaskrifterna och Buddhismen har Tipitaka. För mig är det självklart att de människor som suttit och skrivit skrifterna har fått sin inspiration från en gudomlig källa eller kraft. De har mottagit vibrationer eller energiimpulser och gjort om dem till ord som de har skrivit ner.

Bibeln är dock motsägelsefull. Koranen har tveksamt innehåll enligt mig och de andra skrifterna har jag dålig koll på. Har man tagit emot de där impulserna och format ord i sitt huvud är det en konst att stanna där. Inte göra egna värderingar eller tolkningar. Gör man det stämmer inte budskapen man ger. Alla människor har ett ego som lätt gör att man vill tolka. En del har ett mer utvecklat ego än andra. Därför kan bibeln aldrig innehålla en sanning. Jag underskattar heller inte bibeln. Det finns många bibelställen som tröstar och ger hopp och glädje och orden ska ses i det sammanhang som de skrevs.

När jag gör jobbar som medium nu, ber jag om hjälpt till den högsta visdomen, till de själar som bara vill hjälpa, de som jag och andra kallar änglar. Sedan ber jag om hjälp att sätta mitt ego åt sidan. Men ändå är det oerhört viktigt att mottagaren själv känner att det känns bra. Orden ger aldrig sanningen exakt. Därför får jag ofta metaforer för att beskriva känslor istället för ord som styr oss människor åt höger eller vänster…

Det som aldrig ljuger är däremot känslan. Känslan som väcks när vi hör barn som skrattar eller gråter. Eller den där lugnande känslan när man lutar huvudet mot sin älskades axel. Lita på den. Vill du själv utveckla din medialitet eller andlighet är det där du ska börja. Ett bevis för Guds existens eller att det finns något utöver det vi kan se och ta på kan aldrig komma från någon annan än dig själv.