Att placera in varandra i fack

Indelning i fack ger trygghet
Vi människor har en förmåga att vilja placera in varandra i fack. Jag tror att det finns inom alla områden. Jag har hållit på med ridsport under hela min uppväxt. Den enklaste indelningen där är hoppryttare, dressyrryttare eller fälttävlansryttare. Sedan räcker det inte med det… Vilken tränare har man? Det är det viktigaste av allt. Om man rider bra eller hur man tar hand om hästen är inte av största intresse. Bara man tillhör den rätta läran. Sedan kan man avgöra om man ska umgås eller inte…

Idag har jag klivit ur ridsportfacket. Jag har fått svårt för det där med att bli inplacerad. Om andra människor fick välja skulle de sätta mig i New age-facket. Det tycker de nog är tryggt. Då vet man liksom att hon är en sån där som håller på med stenar och sådant. Men där vill jag ju inte vara. Och tydligen passar jag inte in där heller enligt “New age-arna” eftersom jag blev utkastad från en seans för ett tag sedan. Efter bara en minut! Jag ville inte ha någon healing eller få några kort upplagda som jag inte bett om…Kanske syntes det hur uttråkad jag var också av att höra om de olika döda anhöriga som kom med hälsningar till människorna i lokalen… UT!

Vacker ritual
Faktum är ändå att jag älskar stenar! De är fantastiskt vackra och det går att berätta en liten historia om varje sten man har eller som man har tänkt att ge bort. Det är fint när stenarna ligger ute i månskenet och laddar upp sig med fullmåneenergi om natten. Men om man inte gör alla de där procedurerna som så många stenfantaster gör. Fungerar det inte då? Kan man inte göra dem bara för att man gillar det helt enkelt? Måste man tro på allt bara för att göra sakerna? Så klart man kan! Jag gör ju det. Och kanske när jag går ut där på kvällen, lyssnar på syrsorna och tittar på det starka ljuset från månen: Jo, då tror nog även jag.

Jag antar att många som går till kyrkan idag, känner ungefär detsamma. Det är vackert i kyrkan. Orden från prästen känns trösterika och de fladdrande ljusen vaggar själen till ro. Själv passar jag inte i kyrkan heller eftersom jag analyserar sönder varje ord som sägs i predikan.

Speglar av varandra
Att placera in varandra i fack, handlar om kontrollbehov. Det egna kontrollbehovet. Socialdemokrat, moderat, buddhist, kristen, akademiker, icke-akademiker, heterosexuell, bisexuell och homosexuell…

Jag har uppfattningen att vi är aspekter av varandra. Folk kan bli upprörda när man säger så. Vi speglar varandra. De sidor som vi stör oss på hos andra är sidor som vi har hos oss själva som vi inte gillar. Då är det lätt att bara placera ut varandra på olika ställen. Så kan man själv stå utanför och välja vilka man ska umgås med.

Tänk om vi skulle ta och sluta med inplaceringen? Bara ta del av varandras liv istället utan att värdera? Lyssna, ta in och lära. Jag ska försöka!

One thought on “Att placera in varandra i fack

Leave a Reply

Your email address will not be published.

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>